Dagen före julafton. eller egentligen inte eftersom klockan är över tolv, men jag räknar det inte så. för ett år sen idag satt jag och Nenne hemma hos henne och värmde upp lite inför julafton. jag minns det så väl. hur trevligt vi hade, speciellt hennes skratt, tillochmed sms:et hon skickade till mig. vem hade kunnat tro att det ett år senare skulle se ut såhär. att det för ungefär en vecka sen var sex månader som du försvann är helt oförståeligt. ett halvår.
förut trodde jag inte att det var möjligt att ha någon i tankarna hela tiden, och då menar jag bokstavligen hela tiden. men nu däremot vet jag exakt hur det känns. att ständigt ha någon i tankarna. att hela tiden tänka på hur det kanske istället hade sett ut om ingenting utav det hade hänt.

Den här julen kommer inte alls se ut som någon av de tidigare. ingen Nenne, ingen tomte eftersom att vi alla har vuxit ifrån det, brorsan jobbar till åtta och jag har tappat suget helt efter julafton. får se om det blir bättre imorgon. jag hoppas det. och med alla mina andra bästa människor runt mig så ska det väl egentligen inte vara något problem.

Förresten, på tal om någonting helt annat, så fick vi en för tidig julklapp idag. åtta små puppies, how about that?