.


Jag hatar att inte kunna sova. Det är alldeles för mycket tankar som går runt i mit huvud just nu.
Imorgon är det begravning. Min faster, min "storasyster", världens bästa Jennifer, det kan fan inte vara sant att jag ska behöva gå på din begravning? inte nu, vi skulle ju för fan bli gamla tillsammans, sitta där sen när vi var pensionerade och prata massa minnen, som när jag fastnade med foten i 'springkarusellen' och Kenny bara fortsatte göra fart, och ni fick springa med mig hem till farmor. och när jag på julafton så glatt avslöjade för dig vad det låg i paketen. Eller när Kenny ville vara med och leka och du tvingade honom att heta Tortelini.. jag ler varje gång jag tänker på allting vi gjorde tillsammans, ute i Villingsberg, allt var så jävla bra då.  Men ingenting blev som jag hade tänkt mig. Hur och varförvarförvarför var du tvungen att försvinna nu, du var ju förfan bara 24 år. Varför skrev du på kortet på studenten "PS. Nu börjar livet :)"? Vafan ska mitt liv börja nu för när ditt tog slut? 
Det är bara så jävla fel, imorgon ska jag behöva sitta i den där jävla kyrkan och tvingas inse att jag aldrig mer kommer få se dig, dig som jag alltid har varit så stolt över.
 
Älskade du, vi är inte fulländade utan dig, och saknaden gör så jävla ont.






onsdag


Idag väcktes jag tidigt, eller ja kanske inte så överdrivet tidigt, men för mig som jämt brukar sova länge så var det tidigt. Iallafall så följde jag med farmor till stan för att leta lite kläder, överträffade faktiskt mig själv med att köpa en rosa, ja en rosa, tröja (okej, det var inte jag som betalade, det var farmor såklart) tills på fredag. Färgvalet var ju just för Nennes skull, eftersom det var hennes favoritfärg. fick ett vitt linne också. Min farmor är bästaste bästa.
Efter stan och en sväng nere hos farmor&farfar så begav jag mig hemåt och hämtade Chilla, så vi tog oss en promenad nere vid sjön. asgött väder ute idag så det satt verkligen på sin plats. 

och nu har jag precis varit duktig och städat heela mitt rum, som verkligen såg ut som ett riktigt jävla bombnedslag. Så nu kan jag iallafall vistas därinne utan att må dåligt. duktig Cassandra.
Alldeles snart kommer min snöttplött hit också, har inte träffat honom på typ en vecka, så då blire kramkalas. Sen om en stund ska vi bort till Anna, där det blir lite käk osv. så en heltrevlig kväll på schemat alltså, great. 
Men näe, gotta go.

later, C.



dagvilsen


Shit vad svårt jag har att hålla reda på vad det är för dag numera. Igår var det iallafall måndag, och trots det pissiga vädret tog jag, Anna, Sara och Petra oss in till ett regnigt Örebro där jag skulle leta kläder tills fredag, då det är dags för begravning.. Till min stora förvåning lyckades jag faktiskt hitta saker som var så som jag hade tänkt mig, vilket brukar vara väldigt ovanligt. Dessutom fick jag äntligen köpa jackan som jag har suktat efter sen vi var i Göteborg, så nu är jag broke, men äsch, jag kan ju iallafall visa mig ute en aning snyggare. Efter shoppingrundan drog vi till Java, där vi var nyttiga och tog oss en varsin sallad, som dock fick både min och Annas mage att göra uppror för ett tag. Gårdagen var iallafall trevlig, trots det kassa vädret. så tack tjejör, för att ni lyckas få mig på andra tankar, och för att ni är bäst.

Idag har varit lugn, vilket i stort sett alla mina dagar är.  Var nere hos farmor & farfar, som vanligt. Min farbror och mina sötkusiner kom också dit efter en stund, så vi käkade, snackade skit och kollade igenom massa gamla kort. Älskar att bara vara där nere, så fort man kliver in i det huset känner man sig så himla trygg. All kärlek till er, världsbästa släkten. Efter maten, kortkollandet och snacket blev det lite hangaround med Anna och Jennifer, hann också med att hälsa på en sovande Gotte som inte alls var så mycket sovande längre efter Annas väckning. ^^ 
Men näe, man kanske borde börja fundera på läggdags snart, har haft för vana att gå och lägga mig rätt så sent de senaste veckorna,  för imorgon har jag lovat att följa med farmor till stan på en liten shoppingrunda. '


laters, C.

Nenne, du finns med i mina tankar hela tiden.



...


Värdelöst. Det är precis så allt känns just nu, om jag ska vara helt ärlig. Förlåt om jag är en jävla bitterfitta, men jag får fan vara det. Jag orkar helt enkelt inte. Allt är sabbat, förstört. Ingenting kommer bli som det har varit, ingenting. Sorry., men jag är tydligen ingen bra person, vilket jag har fått bevisat för mig själv så sjukt många gånger nu. Visst, jag skyller inte ifrån mig på någon, jag tar den, my bad. det är helt enkelt så jag är, har alltid varit, och kommer förmodligen alltid att vara. Jag är jävligt svår, jag vet det, men hey, that's me. Det blev helt enkelt för mycket, allt är förjävla mycket just nu. Få mig att må så som jag gjorde för några månader sen, då allt var som det skulle och det i stort sett inte fanns någonting som kunde få mig att må dåligt.  för just nu så kan allt bara aaah... Men jag är iallafall jävligt glad över att jag har er som jämt ställer upp och finns där, ibland fattar jag inte hur ni orkar. Tack, ni är värda allt och ännu mer.

it's times like this you learn to live again.




in loving memory


Den senaste veckorna har varit hårda. Allt har varit mer eller mindre jobbigt, och lusten att kliva upp på morgonen har inte varit alltför stor. Har inte funnits speciellt stor lust för någonting egentligen, kanske allra minst för att uppdatera här..
Förra veckan var vi iofs i Göteborg och på West Coast Riot. Det var sjukt värt, och skönt att det kom upp något som fick en på andra tankar för ett tag.

Det är mycket som händer just nu. Datum för begravningen är satt, och igår skulle det väljas blommor osvosv. Allt kändes så jävla fel, allt är så jävla fel. Det ska inte behöva vara såhär, vi ska inte behöva göra det här, inte än. Men det kommer bli fint, och Nenne, jag vet att du skulle tycka det du också.
och idag kom annonsen ut i tidningen med.. Allt känns så sjukt overkligt. Jag tror inte att det är förrens nu man börjar förstå att det är på allvar, att det faktiskt är såhär, och att det inte finns ett skit man kan göra åt det. Varför? jag orkar inte.

Nenne, du är föralltid min ledstjärna.