Värdelöst. Det är precis så allt känns just nu, om jag ska vara helt ärlig. Förlåt om jag är en jävla bitterfitta, men jag får fan vara det. Jag orkar helt enkelt inte. Allt är sabbat, förstört. Ingenting kommer bli som det har varit, ingenting. Sorry., men jag är tydligen ingen bra person, vilket jag har fått bevisat för mig själv så sjukt många gånger nu. Visst, jag skyller inte ifrån mig på någon, jag tar den, my bad. det är helt enkelt så jag är, har alltid varit, och kommer förmodligen alltid att vara. Jag är jävligt svår, jag vet det, men hey, that's me. Det blev helt enkelt för mycket, allt är förjävla mycket just nu. Få mig att må så som jag gjorde för några månader sen, då allt var som det skulle och det i stort sett inte fanns någonting som kunde få mig att må dåligt.  för just nu så kan allt bara aaah... Men jag är iallafall jävligt glad över att jag har er som jämt ställer upp och finns där, ibland fattar jag inte hur ni orkar. Tack, ni är värda allt och ännu mer.

it's times like this you learn to live again.

---