inte världens mest händelserika dag kanske. men idag har jag faktiskt börjat friskna till. det känns gött.
jag och Zanna tog oss en liten promenix med chibban förut. och något jag verkligen inte kan låta bli att störa mig på är när man möter folk, speciellt äldre, som har små hundar. nu är det inte hundarna jag stör mig på, eller jo, men mest ägaren. själv går jag där snällt och fridfullt med min lydiga hund vid min sida, medans tantens lilla byracka börjar skälla hysteriskt och kasta sig fram och tillbaka som den lilla vante den ser ut som. jag vet inte om jag då kan påstå att det är speciellt konstigt att min hund reagerar och vill fram, för att hälsa eller se vafan det är som försigår. istället är det JAG som får en jävla blick som säger 'den där borde ha lite mer koll på sin stora mördarhund' medans tanten samtidigt mumlar något i samma stil som hennes blick redan har avslöjat. nu är det ju faktiskt så att hade inte din lilla råtta till hund börjat skälla så hade min hund gått helt orörd förbi och struntat fullkomligt i både dig och din råtta. lär din hund att inte vara så osäker istället, så slipper vi sånt där i fortsättningen. :)

var bara tvungen att få det ur mig. låter lika negativt som i princip alla mina inlägg här, ni som inte känner mig lär ju ska tro att jag enbart är negativ, haha. fast så är det faktiskt inte. över och ut.